Det där som inte syns. De där sakerna som sägs när ingen hör. Den där känslan av otillräcklighet som ingen annan verkar kunna förstå. Vetskapen om att allt som går fel är DITT fel, inte hans. 

Jag har bestämt mig för att inte vara tyst längre!

Här tänker jag ge utlopp för all frustration jag samlat på mig i 7 år.

Mest för att få det ur mig, men också för att försöka förstå hur allt det här kunde hända.